Närbild på ett vitt nyare bostadshus med större balkonger

11. Bostaden i en föränderlig värld

Bostaden är en central del av våra liv. Men vilka bostäder är det som efterfrågas och vilka byggs? Hur gör staden och de kommunala bostadsbolagen för att möta nya krav och hushållskonstellationer? Och hur minskar man klimatutsläppen från bygg- och bostadssektorn?

I det här avsnittet träffar vi

  • vd på Stockholmshem
  • en bostadsstrateg på exploateringskontoret
  • en verksamhetsutvecklare på Svenska Bostäder.

Lyssna på ett samtal kring stadens bostadssiffror, arbetet med nya bostadstyper och ungas möjligheter på bostadsmarknaden.

Fördjupa dig

Textversion

Fritte: Stockholm växer så det knakar. Vi måste få plats med allt som byggs för att skapa en stad där vi trivs, men hur går det egentligen till? I podden Stockholm växer pratar jag, Fritte Fritzon med experter från Stockholms stad om frågor som berör just dig. Idag handlar det om bostadsfrågan. För bostaden är ju central i våra liv. Vilka bostäder är det som efterfrågas? Och vilka byggs? Vår värld förändras snabbt, pandemin kanske har omdefinierat vårt arbetsliv för gott, befolkningssammansättningen förändras, och nya hushållskonstillationer tillkommer. Allt det här påverkar hur vi lever och konsumerar. Hur gör staden och bostadsbolagen för att möta omvärldens förändrade krav? Det tänkte jag att vi ska försöka svara på i dagens avsnitt. Välkomna ska ni vara till Stockholm växer. Och välkommen säger jag också till Annette Sand.

Anette: Tack.

Fritte: Anders Hallberg

Anders: Tackar.

Fritte: Och Beatrice Nordling

Beatrice: Tack.

Fritte: Anette du är Vd för Stockholms Hem med långt förflutet inom fastighetsbranschen.

Anette: Ja.

Fritte: Anders är strateg på Exploateringskontoret i Stockholms stad och följer noga hur många bostäder som byggs och funderar på vilka sätt vi kan öka bostadsbyggandet.

Anders: Ja det stämmer.

Fritte: Och Beatrice du jobbar med innovation på svenska bostäder med att hitta nya lösningar på gamla problem för att skapa framtidens boende.

Beatrice: Jajamen

Fritte: Om vi börjar med lite nätt då, vilka är de största utmaningarna kring att jobba med bostadsförsörjning i Stockholm?

Anders: jag tänker att om man kan vända på perspektivet tänker jag som en stor markägare, vi äger omkring 70% av all mark inom stadens gränser, så har vi väldigt goda egentligen förutsättningar att jobba aktivt med bostadsförsörjningen.

Fritte: Så allt är frid och fröjd kan man säga?

Anders: Om jag ska ha med en utmaning så tycker jag att den största utmaningen är att det finns liksom inga lätta platser kvar att bygga på.

Fritte: Precis, så att de platser som finns, dom kräver kanske mer av alla intressenter för att det ska gå att bygga på då helt enkelt.

Anders: De kräver oftast ganska stora investeringar från stadens sida.

Beatrice: Det är ju faktiskt ett perspektiv, om man ser till utmaningar om man skulle ta ett väldigt utzoomat perspektiv på det hela, så är det ju så att människors liv förändras snabbare än vår bebyggelse. Dels så är det väldigt stora investeringar, det är förändringar som tar tid och barn växer upp snabbare än så och nya hushållskonstillationer bildas snabbare än så, så att det är alltid en utmaning att möta samhällsförändringarna i den fysiska miljön.

Annette: Ja, och sen så har vi den stora utmaningen är ju att bygga trots att det mest klimatsmarta skulle vara att inte bygga någonting, så behöver vi fundera över hur vi kan utnyttja det befintliga beståndet bättre och naturligtvis hur vi ska bygga för att vara så klimatsmarta som möjligt, men också biologisk mångfald och grönytor för människor och djur att vistas på så nånstans ska man få ihop väldigt många olika perspektiv och det är ju en utmaning i sig.

Fritte: Mm, och en spännande utmaning.

Alla: ja verkligen.

Fritte: Jag som stockholmare då som inte har stenkoll på staden och de kommunala bolagen. Om vi börjar med dig Anders, du jobbar på exploateringskontoret. Vad är egentligen er roll när det gäller stadsutveckling och bostadsbyggande?

Anders: Det korta svaret är att vi utvecklar och förvaltar stadens mark egentligen. Det lite längre svaret är att det är exploateringsnämnden som egentligen fördelar stadens mark i form av markanvisningar och markanvisningsbeslut. Ja men låt säga att Stockholms hem eller svenska bostäder hittar en lämplig plats för bebyggelse, och då är det till exploateringskontoret dom skickar sin markanvisningsansökan och sen så sker det en prövning tillsammans med övriga förvaltningar för att se just om platsen är lämplig för bebyggelse. Och sen så förhoppningsvis så leder det fram till beslut till exploateringsnämnden, ett beslut om markanvisning, och man kan säga att markanvisning egentligen är startskott på stadsbyggnadsprocessen. Men exploateringskontoret, de ansvarar också för stadens investeringar i gator och parker.

Fritte: Men det känns som exploateringskontoret i Stockholm har en lite starkare roll än motsvarande förvaltningar i andra kommuner?

Anders: Aa men det är mycket tack vare att vi är en stor markägare, så ungefär 70% av all mark inom stadens gränser ägs ju av Stockholms stad.

Fritte: ja, Anette och Beatrice ni representerar ju två av de tre stora kommunala bostadsbolagen inom Stockholms stad. Jag har ju bott i många år i Malmö och där har de MKB, det enda stora kommunala bostadsbolaget. Hur fungerar det egentligen med att ha tre bolag på det här sättet? Hur samverkar ni?

Anette: Ja men vi samverkar hela tiden. Vi har lite olika förutsättningar, vi har lite olika organisationer och vi har lite olika fastighetsbestånd. Våra portföljer ser olika ut, men vi samverkar ständigt, och hjälps åt att finna mark eller idéer. Ibland jobbar vi ihop och ibland jobbar var och en för sig, men när man väl har en markanvisning till exempel, det är ju alltid enskilt för de tre olika bolagen. Och jag tror ju att Stockholm och stockholmarna tjänar mycket på att vi är tre olika bolag, därför att vi kan göra lite olika saker på olika platser, och vi har lite olika idéer. Sen brukar vi ju säga, att det är ingen tävling, men…

Alla: haha.

Fritte: Kan det finnas någon sund konkurrens mellan er?

Beatrice: Verkligen.

Anette: Ja en väldigt sund konkurrens för att det är verkligen samarbete i botten, men ibland så blir det liksom att vi försöker vara, stockholmshem försöker vara bättre än de andra två och vice versa.

Beatrice: Man kan ju säga att vi har gått före där. Det är många som pratar om att affärsmodeller utvecklas på det sättet nu för tiden att man snarare bygger partnerskap än att försöka konkurrera ut varandra och så har ju vi jobbat med varandra under en lång tid. Att dra nytta av varandras styrkor.

Anette: Ja.

Fritte: har ni några gemensamma utvecklingsprojekt eller gemensamma sätt att utnyttja resurserna på bästa sätt?

Anette: Ja vi har ju till exempel Stockholmshusen som vi har utvecklat tillsammans, de här tre bolagen, och tillsammans med exploateringskontoret och stadsbyggnadskontoret och det har ju blivit ett väldigt lyckat koncept.

Fritte: Men Stockholmshuset, det är ett sätt att bygga något snabbare än man normalt sett skulle ha gjort?

Beatrice: Precis, och korta ledtider, från åtta år till 4,9 har vi sett i den senaste utvärderingen.

Anette: Ja.

Fritte: Hur mycket byggs det i Stockholm just nu?

Anders: Ja men tittar vi sen 2000 har det byggts aa men drygt 100000 bostäder. Tittar vi istället från 2010 så har det byggts 62000 bostäder. Man kan säga att ungefär 60% av det som har byggts det är bostadsrätter med andra ord och 40% hyresrätter. Drygt hälften av det som byggs består av ettor eller tvåor.

Fritte: Det som byggs då, på vilket sätt motsvarar det behovet? Går det att mäta?

Beatrice: Ja, på tal om utmaningarna så ser vi ju att det, precis som jag var inne på tidigare, de samhällsförändringar vi ser övergripande påverkar självklart bostadsmarknaden. För bostadsmarknaden är sån central del i människors liv, så att till exempel en åldrande befolkning ja det påverkar vilka typ av bostäder vi behöver, eller det faktum att det finns stora grupper som har en ganska svag talningsförmåga kanske inte fullt har kommit in på arbetsmarknaden. Det innebär också att det är grupper som har svårare att efterfråga en bostad och särskilt svårt att efterfråga då en nyproducerad bostad och det leder till det som Anette var inne på tidigare att vi ser ju att vi har majoriteten av bostäderna finns i det befintliga beståndet och vi tittar självklart på hur vi kan nyttja det på ett sätt samtidigt som vi kompletterar det med nybyggnation.

Fritte: Mm, men den här fördelningen mellan bostadsrätter och hyresrätter där ni då representerar hyresrätterna, vem är det som bestämmer fördelningen där egentligen? Är det marknaden eller ni eller båda?

Beatrice: Det är väl Exploateringskontoret.

Anette: Ja och politikerna.

Anders: Det är de politiska målen som styr skulle jag säga. Vi har ju mål om att bygga hälften hyresrätter och hälften bostadsrätter.

Fritte: Men om man tittar från marknadens håll då. Om man liksom frågar människor vill du bo i en bostadsrätt eller har du möjlighet att bo i en bostadsrätt eller i en hyresrätt? Vad skulle marknaden säga då?

Beatrice: Då vill de bo i ett ägt boende. Det är väldigt mycket mer fördelaktigt idag att äga en bostad än att hyra den och det beror på olika typer av bland annat då ränteavdrag som du får göra om du äger din bostad och det finns andra typer av skattemässiga fördelar med att äga sitt boende.

Fritte: Men om man i ekvationen också lägger in då om man då har möjlighet att bo i ett ägt boende, hur många skulle behöva en hyresrätt i förhållande till en bostadsrätt?

Anette: Aa men jag tycker att man ställer frågan fel.

Fritte: Aa jag tar till mig det.

Anette: Jag är höginkomsttagare och jag har valt att bo i en hyresrätt och jag är inte ensam om det. Det är jättemånga höginkomsttagare också som väljer hyresrätt och det finns också bostadsrätter, kanske inte inom Stockholms stads gränser men lite längre ifrån city eller i närliggande kommuner och sådär som där man också även en medel eller låginkomsttagare har möjlighet att ha en bostadsrätt och det är inte alla som väljer det i alla fall. Hyresrätten är ett bekymmersfritt boende, därför har jag valt det. Du behöver inte bry dig om vad dom okunniga personerna i bostadsrättsföreningens styrelse säger. Nu skojar jag lite men ändå. Utan man kan lita på att om jag bara ringer till min hyresvärd och problemet är fixat. När man tittar på bostadsförmedlingens siffror till exempel. Journalister tycker om och säga att det är 700000 i bostadskön, men det är hela tiden ungefär 10% som är någorlunda aktiva, och då ska vi veta att de 70000 människorna, de är inte bostadslösa, utan de bor någonstans. Men de står aktivt i kön för de vill ha större eller mindre eller flytta längre åt höger eller vänster eller var det är nånstans. Eh så det är väldigt svårt att säga hur stort behovet är. Men vi har ju hittills inte haft några som helst svårigheter att hyra ut vår nyproduktion trots att den har en väldigt hög hyra.

Fritte: Mm kan man säga någonting om Stockholm i förhållande till andra storstäder i Europa? Är det liksom svårare att få tag på bostad här än i Berlin eller Barcelona eller?

Beatrice: Generellt så är det dyrt att bo i Stockholm. Om man bara tittar på boendekostnaderna så är det ju rätt dyrt i förhållande till andra städer i Europa. Så ser det ut. Och sen så om det är svårare eller inte, det är ganska svårt att svara på för det finns otroligt många olika sätt att skaffa eller få en bostad. Det kan ju vara hyra via nån kö eller köpa eller hyra in sig eller ha kontakter i olika länder, olika städer så det är ganska svårt att jämföra rakt av så.

Anders: Det här med behovet tänker jag beror lite grann på hur man definierar behov och så. Jag tänker på hur det demografiska behovet ser ut. Då räknar man med att det skulle behöva byggas ungefär 7000 nya bostäder per år ungefär, men då har man inte tagit hänsyn till att det finns ett uppdämt behov av bostäder från de som står långt ifrån bostadsmarknaden idag. Men om man ställer frågan hur mycket skulle du vara villig att betala? Då skulle jag nog tro att siffran blir en liten annan. Exakt hur mycket det är har jag svårt att svara på, men det är någonting som vi ska undersöka under nästa år för att se hur ser betalningssidan ut för olika typer av bostäder i Stockholm.

Beatrice: I de undersökningarna som har gjorts tidigare så har vi sett att det finns ett ganska stort glapp då mellan det här behovet, det demografiska behovet om 7000 bostäder och den marknadsmässiga efterfrågan som kanske ligger någonstans runt 4-5000 bostäder så det är verkligen en stor utmaning.

Fritte: Mm. Idag talas det ofta om hur många nya bostäder som ska byggas eller som har byggts, men kan ni se några problem med det sättet att sätta upp mål på?

Anders: Jag tänker att det finns många faktorer i samhället idag som driver mot många små lägenheter. Dels så har vi det statliga investeringsstödet som premierar byggandet av små lägenheter just, men vi har även andra åtaganden som baseras ju på hur många bostäder som byggs, så att man kan ju fundera egentligen på om man istället skulle utgå ifrån hur många människor som man bygger bostäder för.

Fritte: Men då gör vi ett litet medskick till de som är ansvariga för det här att man kanske skulle räkna personer istället för lägenheter då.

Anders: Jag tycker det känns klokt.

Fritte: Ja, det var bra att någon vågade säga ja.

Alla:haha

Fritte: Men vi har ju varit inne redan på det här med de demografiska förändringarna som diskuterats. Befolkningen blir allt äldre, och samtidigt har vi kanske en världsligt stor andel singelhushåll i Stockholm och vi ser en tendens att nettoutflyttningen ur Stockholm ökar något. Vad betyder det här för er som jobbar med bostadsplanering?

Annette: Aa, jag tror att man inte får bli historielös här, utan nyproduktionen har ständigt strävat efter, enda sedan någon gång på 1700-talet, att tillfredsställa de behov som finns just nu med nyproduktion. Det har varit allt från jungfrukammare även i små lägenheter till att man ska ha bebisrummet här halva rummet, och så vidare och så vidare. Och nu står vi inför många äldre och vi står också inför det här att fler kommer att sitta hemma och jobba och jag tror att man får inte vara så kortsiktig, för vi vet inte ett dugg hur det ser ut ens om 10 år. Det kan vara ett helt annat samhälle, och vi har svårt att hänga med som Beatrice antydde här tidigare. Samhället utvecklas betydligt snabbare än den här trögrörliga fastighetsutbyggnaden och jag tänker att man behöver även här titta över det befintliga beståndet – hur kan vi bygga en mer äldrevänlig stad i det befintliga beståndet? Hur kan vi komplettera eller fixa till saker och ting. Och att man inte tror att alla äldre sitter i rullstol utan de allra flesta, och vi också här i rummet så småningom, kommer att se lite sämre, höra lite sämre och behöva en rullator, men vi kanske kan gå tre fem trappsteg upp, och vi behöver ingen hiss. Och kan man jobba med det befintliga beståndet för att tillfredsställa de behoven då tror jag att man har kommit en bra bit på väg. Sen är det också det här med stora och små lägenheter. Vi har många singlar och vi har många stora familjer. Där tycker jag att det är ett större bekymmer där, för väldigt stor del av vårt befintliga bestånd består i tre rum och kök, små treor som man byggde på 40-50-talet fram till de stora man byggde på 70-talet och 80-talet och sen har vi minskat igen och bygger fortfarande mycket treor och det är ju för att man var en kärnfamilj två vuxna och två barn. Det är nästan inga hushåll som ser ut så längre, det är en vuxen två barn, eller två vuxna ett barn, det är massor med olika. Det kan vara två vuxna och sju barn det är väldigt många olika också många singlar. Så vad vi behöver göra är väl att komplettera med det som saknas, små lägenheter och stora.

Fritte: Men det är intressant det där du säger om att man nu bygger för sin tid, för jag bodde i en lägenhet från 30-talet som hade en liten jungfrukammare långt efter att de säkert hade en piga då eller tjänstefolk. Men det var perfekt för då hade vi det här lilla rummet där jag och min tjej kunde ha som arbetsrum och sen när vi fick barn då blev det ett barnrum. Så att på något sätt så var det här otidsenliga sättet att rita planlösningar på 30-talet blev bra för oss också.

Anette: Ja och det är det jag tror är viktigt att förstå att det är vi människor som bor i de här fyrkanterna och det är vi som skapar det här hemmet. Det är vi som ordnar för oss, och de här väggarna, golv och tak – vi kanske som planerare ser de som begränsningar, men flyttar du in som familj så blir de möjligheter, och du skapar själv din användning av dina rum.

Beatrice: Det vi pratar väldigt mycket om idag är ju flexibilitet och det du beskriver är ju en typ av flexibilitet som säkert inte var tänkt när man ritade in jungfrukammaren, men det är precis så vi skulle kunna tänka idag, dels att vi bygger med en flexibel struktur som kan förändras över tid för det är det enda vi vet. Det kommer förändras, så att planerar när vi bygger nytt för en förändrad användning över tid. Det jobbar vi jättemycket med.

Fritte: Men hur pass mycket tänker ni in det här i planlösningarna? Till exempel att man kan sätta in extraväggar och göra två små barnrum istället för ett lite större?

Beatrice: Ja absolut.

Anette: Men jag tänker också att man kan komplettera. Många behov kan finnas i kompletterande utrymmen i bostadsområden. Vi gör ju nu försök i våra bostadsområden där vi tar gamla outhyrda mjölkbutiker eller någonting och gör då arbetshubbar för de som bor i området, och det utrustar vi med, ja lite kontorsmöbler och en kaffemaskin och lite sådana saker och sen så kan man gå dit och komma ifrån hemmet och gå dit och jobba, men det tar bara fem minuter och gå dit och du träffar dina grannar där dessutom och kanske kommer man på nya affärsidéer när man träffar någon från en annan bransch.

Fritte: Men det är ju genialt. Men har ni några fler tankar kring hur framtidens bostäder kan utformas då utifrån ett förändrat arbetsliv?

Beatrice: Ja, både utifrån ett förändrat arbetsliv men också utifrån andra samhällsutmaningar. Vi ser ju att vi behöver jobba väldigt mycket mer med delade lösningar. Alltså att dels så behöver vi nyttja ytor på ett bättre sätt och bygga in den här flexibiliteten som jag pratade om tidigare och sen ser vi ju även det här negativa flyttnätet som du pratar om att vi behöver tänka på hur vi bygger en grön stad med integrerade grannstruktur. Inte kanske bara på gården utan också på fasaden, att vi liksom har en stad där det är nära till naturen, det har vi redan idag, men hur kan vi göra det än mer nära till naturen så att vi fortfarande är en attraktiv stad att bo i. Och sen det här med delade ytor är otroligt viktigt dels då för att det möjliggör för olika hushåll eller människor som kanske idag känner sig ganska ensamma. Det finns ett stort problem i samhället med ofrivillig ensamhet i många åldersgrupper. Att man kan hitta en social gemenskap, att man kan ha olika typer av ytor där man träffas, eller en liten yta eller en liten större yta där man vill ha det privat. Och dessutom blir det väldigt mycket mer klimatsmart att bo så och dela på ytor och resurser så vi ser att det är en jätteviktig fråga framåt och nyttja delade ytor än mer.

Fritte: Mm det låter bra. Men du var inne på det Anette på bostäder för äldre att det befintliga beståndet också det är superviktigt men om ni ändå bygger nytt, nu är det kanske inte ni som ansvarar för det i första hand, finns det någonting man kan tänka på när det gäller byggande för just äldre?

Anette: Man kan väl säga att de senaste 30–40 åren har vi ju byggt äldrevänliga bostäder på det sättet att det är mer tillgängligt som vi kallade det då handikappanpassat och det gör vi ju fortfarande på det sättet så jag tycker att det skulle vara sorgligt om man liksom alltför mycket skiljer ut de äldre från andra boenden det är inte så många som vill det. En del vill det och då ska det finnas äldre, alltså seniorboende, men väldigt många vill ju bo i ett hus där det också bor barn och tonåringar och andra vuxna och så vidare. Det som kan vara bra med seniorboende, vi har gjort lite sådär att man kan spränga in några seniorboenden i ett och samma hus, då vet de att amen där uppe på nästa plan där bor det någon som också är hemma på dagarna och att man kan hitta varandra och det där sociala livet är ganska viktigt. Och vi vet att vi får fler äldre, men de är också friskare och vill ha mer umgänge och mer aktiviteter så att möjliggöra det genom att man spränger in äldreboenden i vanliga boenden men att man vet vart de andra kompisarna finns någonstans det tror jag är viktigt.

Fritte: Juste. Och då kommer ju andra sociala aspekter in, alltså att man vet att de människorna som är aktiva och friska dom vill kunna umgås och ha en bra kvarterskrog till exempel i sitt område.

Anette: Absolut vem vill inte det.

Fritte: Eller hur. Ta ett glas vin på tisdagen kanske till och med.

Alla: Haha.

Beatrice: Aa men precis att det är ju så att man tänker på traditionellt det är ju de här fysiska behoven men det finns ju även de sociala behoven och faktiskt även en ekonomisk aspekt att fundera på. Många äldre har en pension som kanske blev lite lägre än vad de hade trott.

Anders: Det var precis det jag hade tänkt komma in på. Att bygga egentligen fler seniorbostäder med överkomliga hyror det är väl ändå nyckeln tänker jag.

Fritte: Men jag tänker på mycket av det befintliga ståndet på sånt här klassiskt hus från 40–50-tal då kanske det bara fanns tvåor och treor i ett enda hus och det kanske också gör att de som bor där blir lite likriktade då. Jobbar ni mer så idag? Skulle ni sätta alltifrån ettor till femmor till seniorboende till samma fastighet?

Anette: Vi håller ju på med ett litet pilotprojekt. Vi hade ett hus som, här på Södermalm, och det var meningen att vi skulle riva och bygga nytt. Vi ombestämde oss av klimatskäl så renoverade det huset istället. Och vi renoverade väldigt försiktigt och där har det tidigare varit vanliga lägenheter plus att det har varit ett par sånna här typ-LSS boenden med rum också gemensamt kök och vardagsrum. Nu gör vi så att vi behåller de där, inte som LSS-boende utan där blir det en korridor för icke-studenter. Så var och en har sitt rum, med en ytterdörr in till rummet, två och två delar man på dusch och toalett, man har ett gemensamt kök. Och sen så har vi i huset gemensamma utrymmen. Förutom de där två boendena så finns det också, kommer vi göra seniorbostäder. De gör vi längst ner, det finns ingen hiss i huset, också gör vi några vanliga bostäder också inreder vinden till studentbostäder. Och det här kommer alltså bli för en blandning av olika typer av människor och hushåll, och kommer också ha en delningsekonomi där vi har prylar och utrymmen som man delar och lite pool bil och poolcyklar och sådana saker.

Fritte: Det där projektet har du sålt in väldigt bra tycker jag.

Anette: Eller hur.

Fritte: Man vill ju till och med flytta dit. Vad säger ni andra?

Beatrice: Absolut.

Anette: jag skulle själv vilja bo där.

Fritte: Eh, men du är inne på någonting där och vi har en lyssnarfråga som knyter an till det där.

Lyssnarfråga: Vad gör ni för att underlätta för unga att komma in på bostadsmarknaden?

Fritte: Vem vill ta den pucken?

Anders: Jag tänker att genom att bygga många bostäder, det är ju ett sätt att underlätta för ungdomar att komma in på bostadsmarknaden. Ett annat sätt är ju att vi bygger ganska många studentbostäder just nu, det är ett annat sätt. Sen finns det olika typer av satsningar och olika typer av innovativa lösningar som också kan tänka sig kunna anpassa sig för, kunna passa för yngre. Det finns olika typer av hyrköpsmodeller som skulle kunna vara ett sätt för yngre att komma in på bostadsmarknaden som vi ju också jobbar med.

Fritte: Om jag får vara lite fräck då- räcker det? Med tanke på att det pratas ju i alla fall om att det är svårt, oavsett då om man ska köpa en lägenhet då är det en stor kontantinsats som krävs eller då ett förstahandskontrakt och då ska man stå i nån slags bostadskö. Hur ser situationen ut egentligen idag för de unga som vill flytta hemifrån?

Beatrice: Aa men jag tror att precis som Anette var inne på så behöver vi skapa en variation av olika bostadstyper av olika upplåtelseformer. Ju mer desto bättre för vi människor är olika, vi har olika preferenser, vi bor i olika hushållskonstillationer och så vidare, så att ju mer variation desto bättre, desto större möjlighet finns det att hitta ett alternativ som passar just dig. Och sen så har ju vi på Svenska bostäder också ett koncept som heter ”snabba hus” som riktar sig till just unga. Där vi har tagit fram ”snabba hus” tillsammans med organisationen ”jagvillhabostad.nu” och de bostäderna står på tidsbegränsade bygglov så att de ska komma ut snabbt och det riktar sig till unga under 30 och har en relativt lägre hyra.

Fritte: Ja men då börjar någon slags modulärt byggande som man då kan och det funkar då att man kan, de uppförs mycket snabbare än ett traditionellt byggande då eller?

Beatrice: Ja precis, ledtiderna blir kortare eftersom det är tidsbegränsat bygglov och sen så går de att plocka ner och flytta när tiden är slut.

Anette: Det där är ett sätt att göra, men jag tänker också att precis som vi sa förut att förväntningarna och kraven från dagens medborgare ser annorlunda ut än vad det gjorde tidigare. Men urbaniseringen har väl pågått i typ 10000 år så det lär väl fortsätta och det kommer fler och fler till oss i de större städerna och jag tänker att ungdomar har alltid i alla tider i Stockholm haft svårt att hitta en bostad. Det är verkligen ingenting nytt, och det är bara det att nu har man större förväntningar och större krav. De flesta vill bo i innerstan eller närförort. Själv fick jag börja ute i Norsborg, det gick bra det med, också Vårbygård och sen trassla sig inåt och jag tror att det finns möjligheter om man kan acceptera att bo en bit längre bort. Det som är svårt för studenter det är ju att de behöver bo så pass nära så att de slipper köpa sig ett SL-kort eller någonting för det har inte dem råd med.

Fritte: De unga, i en undersökning så hävdar de att trygghet kommer på förstaplats när det kommer till vad som är viktigt för dem och val av bostad. Vad tror ni det beror på?

Beatrice: Jag tror att det är grundläggande för alla när man väljer bostad.

Fritte: Inte bara unga?

Beatrice: Nej.

Anette: Nej, alla sätter trygghet överst.

Fritte: Men är det här något nytt fenomen eller har det alltid varit så?

Anette: Jag har varit i branschen i nu drygt 40 år och det har varit två saker hela tiden och de där har bytt på första och andra plats. Det ena är trygghet och det andra är närhet till exempel tunnelbana och något centrumliknande. Det är de två, det är liksom tryggheten och den här närheten till kommunikationer. Det är de två som legat högst upp hela tiden.

Anders: Och jag tänker att tryggheten också hänger så intimt samman med hur man mår eller hur vi mår.

Fritte: Mm, men tryggheten är ju ett så abstrakt begrepp, eller kan ju vara i alla fall. Hur är det med de unga eller medborgare generellt sätt menar med trygghet? Är det bara att man inte vill känna sig rädd när man ska gå hem på kvällen eller?

Beatrice: Jag tror att alla menar lite olika saker och det är det som är lite svårt med trygghetsbegreppet eftersom det är någonting upplevt och där jobbar ju vi i bostadsbolagen otroligt mycket med att försöka möta det här med allt ifrån fysiska åtgärder att vi förbättrar belysning, eller vi tar bort buskage som upplevs som läskiga eller vad det kan vara till att försöka främja social gemenskap mellan grannar. Det här exemplet som Anette tog upp var ju ett klockrent exempel på ett sådant initiativ på att vi gör ju verkligen allt vi kan.

Fritte: Juste men jag kan tänka mig att erat ansvar tar slut någonstans. Samhället har ett ansvar och vi människor, vi medborgare har ju också ett ansvar och det tycker jag bara en sån där enkel grej att där jag bor finns en sån där Facebook grupp ”Vad händer i Gröndal” till exempel då och jag tycker att den här gruppen är otroligt välfungerande för att folk tar verkligen hand om de andra. ”Är det någon som kan hjälpa mig att sätta upp en tavla” men det är liksom flera tusen i gruppen men det är verkligen folk som vill hjälpa varandra och månar om lokalsamhället.

Anette: Mm, och det finns många undersökningar som visar på just att det är ju inte en faktisk trygghet om det nu kan finnas något sånt, utan det handlar mycket om den här upplevda tryggheten naturligtvis, och att man upplever att man får större trygghet ju fler man känner i ett området. Det liksom finns bevis på det. Och du pratade om en Facebook grupp i Gröndal. Jag kan säga att det finns sådana där grupper lite överallt fast de behöver inte vara på Facebook. Det kan vara IRL också faktiskt. Att man går och ringer på och hjälper varandra eller ringer till varandra eller så i ja, det kan vara Skärholmen tillexempel finns det sådana grupper, som där man träffas liksom på torget och så är det någon som säger att den och den och jag behöver hjälp med det och det, ja men jag tar det.

Fritte: Jag är chockad att man kan göra det här IRL alltså.

Alla: Haha.

Beatrice: Men och där till exempel vi på Svenska bostäder vi möjliggör ju för våra bostadsgäster och startar gårdsföreningar. Man kan ju få ekonomiska medel då för att träffas och skapa aktiviteter eller göra någon gemensam insats i området som man vill och vi håller också på att ta fram en app där man ska kunna kommunicera med varandra på just det här sättet så att vi anstränger oss verkligen för att kunna skapa den här tryggheten och gemenskapen.

Fritte: Lysande.

Fritte: Bygg- och bostadssektor står ju för en stor del av klimatavtrycket. Vad görs för att minska det när ni planerar för och bygger bostäder?

Anders: Jag tänker att vi försöker bygga både högt och tätt där det går för att minska just fotavtrycket och att bevara våra parker det är ju ett sätt.

Anette: Det är ju svårt för som jag sa tidigare det bästa är ju att inte bygga alls och då handlar det naturligtvis om att vid dom tillfällen det går använda befintlig bebyggelse som vi gjorde i det här huset som jag just berättade om. Man kan bygga på eller till, eller man kan bygga på befintliga hårdgjorda ytor som garage eller p-platser eller annat. Men det är naturligtvis byggmaterialet och frakterna till och från och så vidare och i staden har vi nu tagit fram ett program för cirkulärt byggande. Och även om vi bostadsbolag och även till exempel Sysav som bygger skolor och så. Vi har naturligtvis det här högt på dagordningen att hitta ett sätt att jobba cirkulärt och att hitta ett sätt att använda andra material än cement och betong så, eller hitta klimatneutral betong så småningom så är det klart att vi är glada över att få det här programmet också från staden också för då blir det att man går litegrann i takt och kan hjälpas åt. Och jag tror på att när man jobbar tillsammans så kommer man längre i de här stora övergripande strategiska frågorna. Sen finns det andra frågor som att ta fram en app eller någonting annat då kommer man längre än om man jobbar ensam för då kan man vara lite snabbare i besluten och så. Men de här övergripande frågorna är det väldigt bra att vi har sådana program.

Fritte: Mm, men jag tänker att det kommer in redan nu när ni från exploateringskontoret börjar liksom kika på var man kan bygga. Till exempel då kan man åka på ett smart sätt med tvärbanan eller tunnelbanan till det här nya området, det är ju ett sätt att minska klimatavtrycket. Potentiellt sätt att minska bilberoendet till exempel?

Anders: Absolut. Det klart att vi ska bygga i kollektivtrafiknära lägen och det försöker vi också göra i den mån det finns platser kvar att bygga på.

Fritte: Men det går inte alltid. Men sen så kan man ju göra nya busslinjer såklart.

Anders: Absolut man kan bygga ut tunnelbana också.

Fritte: Aa jag är ett stort fan. Jag älskar när de här animerade kartorna hur tunnelbanorna kommer att byggas ut.

Anders: Ja det är häftigt.

Beatrice: Men vad gäller byggsektorns klimatpåverkan så finns det otroligt mycket vi kan vara med och bidra med där. Och där är verkligen stadens handlingsplan för cirkulärt byggande, där är vi i framkant och det bästa är ju om vi ska bygga nytt att använda material, delar, moduler som redan finns och om det inte är möjligt så kan vi ha ett cirkulärt tänk när vi bygger. Vi kan bygga modulärt och tänka att vi ska kunna plocka ner det i sådan hög utsträckning som vi bara kan och det kräver att vi ställer om lite faktiskt i branschen. Tänker på ett nytt sätt redan från början. Det här att planera för flexibiliteten och sen så kan vi självklart även bygga i trä, men det är en ganska komplicerad fråga, ibland så blir det mer klimatsmart men det beror lite på och det är också sånt som behöver komma in tidigt i planeringsprocessen så att därför är det här väldigt positivt att vi har den här gemensamma arbetet i staden.

Fritte: Mm, har ni några exempel på bostadsprojekt som har satsats lite extra på åtgärder för att minska klimatpåverkan?

Anette: Alltså, vi har ju byggt ett plusenergihus i norra djurgårdsstaden, Stockholms hem, och där har vi ju jobbat väldigt mycket med solceller till exempel på hela fasaderna, och vi har jobbat med andra tekniska lösningar. Men själva byggandet är ju ändå, skapar ju ändå koldioxidutsläpp men driften kommer vara energipositiv alltså.

Fritte: Det kommer skapas mer energi i fastigheten än vad den drar.

Anette: Ja för den löpande driften. Man ska ju alltid tänka uppströms tänker jag. Och när det gäller energi så är det Stockholm exergi som är nyckeln till att Stockholms stad ska kunna värma upp hela sin bebyggelse klimatneutralt och då behöver vi som fastighetsägare också samarbeta med dom och hur vi kan hjälpa dom på olika sätt. Det är väldigt tekniskt men vi gör det, både Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholms hem hjälps åt tillsammans med Stockholm exergi och kapa deras effekttoppar så att de slipper starta olja och kol till exempel utan att de kan jobba med andra material så att vi sänker koldioxidutsläppen.

Fritte: Om 50 år när alla era hus är plusenergihus då behöver ni inte Stockholm exergi potentiellt sett ju.

Anette: Jag tror inte att vi når dit på 50 år.

Fritte: Nej men man kan ju sätta upp högre uppställda mål.

Anette: Ja absolut men jag tror på att fjärrvärme är bra uppvärmningsmetod. Men själva byggandet, där måste vi tänka, jag tänker på cirkulärt byggande, att det behöver inte bara vara att vi cirkulerar våra egna material utan det kan vara andra material i tillverkningsprocesser som blir restprodukter som man kan skapa byggmaterial av och så vidare. Så att jag tror att vi måste titta lite, zooma ut, och titta lite större.

Fritte: Mm, när jag går och handlar så kanske jag går och letar efter ekologiska grönsaker eller kravmärkt och så, i viss mån i alla fall, men hur tror ni att bostadssökande - tar de hänsyn till sånt som miljömärkning när de letar efter bostad?

Anette: Nej, det kan man ju önska men de har inga val. De tar det som är ledigt.

Fritte: Juste, det var ett kort svar på en lång fråga.

Beatrice: Nej men det finns olika aktörer som har försökt att undersöka det där, finns någon betalningsvilja för ja men det är väl lite, det är inte så tydliga svar ännu men kortfattat så då skulle det behöva finnas ett överutbud. Du kan ju välja vilka bananer du vill ha och så ser det ju inte ut idag på bostadsmarknaden.

Fritte: Nej, men ibland så känns det som att det här med att leva resurssnålt det är ju kanske mer en livsstil. Enda från 70-talet när ekobyarna började komma det var liksom vissa människor som sökte sig till sådana boenden. Man ville experimentera med mer självhushållning och mindre energianvändning och sådär, men det kanske är svårt att göra det där i på dagens bostadsmarknad?

Beatrice: Nej, inte om man bor i olika typer av delat boende eller i några av de allmännyttiga bolagens olika områden. Vi satsar jättemycket på att dela tjänster, jag vet att ni har på Stockholms hem det här gröna Solberga där man kan odla och leva på ett mer hållbart sätt och det är ju någonting som vi också tittar på, så inte bara det här uppströms för våra leverantörer utan även nedströms som man kallar det, det här våra hyresgästers påverkan. Hur kan vi underlätta för dom att leva på ett hållbart sätt?

Fritte: Och delningsekonomin och det närodlade skapar liksom kanske potentiellt sett gemenskap i områdena så då har vi löst trygghetsfrågan också.

Anette: Eller hur haha. Men vi ska också komma ihåg att människor som bor i hyresrätt är dom som släpper ut minst koldioxid av alla. Både de som bor i bostadsrätt tack vare rot, och de bor oftast större också och framförallt de som bor i villor släpper ut betydligt mer koldioxid per person än vad man gör i hyresrätt. Hyresrätten är ett väldigt klimatsmart boende, det ska man komma ihåg.

Fritte: Mm, om ni då tillåter er att kika in i framtiden litegrann. Hur ser ni på framtidens bostadssituation i Stockholm och hur tror ni att staden kommer att se ut?

Beatrice: Om man skulle titta på lite så megatrender så tror jag att Anette har helt rätt i det här med hyresrättens roll och att hyresrätten är framtiden. Vi går mot mer typer av prenumerationstjänster, streamad musik istället för att köpa skivor och så vidare, och där ser vi ju att hyresrätten ligger helt rätt i tiden. Vi kommer att öka vårt utbud, alltså variationen i vårt utbud i det fysiska och kringtjänsten och det sociala.

Anders: Jag tänkte att när vi ändå pratar om hyresrätter så måste jag väl ändå nämna stadens satsning på privata hyresrätter. Vi gör ju en satsning som vi kallar för ”hyresrättspushen” som handlar just om att få till fler hyresrätter och dels är det ju en del av den här satsningen på återstart Stockholm som är ju att, en satsning på att få hjulen att börja snurra igen. Det handlar också om att öka stadens bostadsmål på kort och lång sikt men det handlar ju också om att minska stadens investeringar, så därför gör vi just nu en särskild satsning på privata hyresrätter.

Fritte: Och det säger ju ni genom allmännyttan som ett fint komplement till det ni gör eller hur?

Anette: Självklart. Det är alltid bra. Det är ingen tävling men…

Alla: haha.

Fritte: Men Anette har du några framtidsord också?

Anette: Ja, jag tror ju på en mer klimatsmart uppvärmning av hela staden oavsett byggnader. Jag tror på högre byggnader som du sa förut att det att vi inte får så stora klimatavtryck och jag tror på det här med att använda att återbruka annat material från industri eller från andra branscher som kan förvandlas till byggmaterial. Och jag tror på större gemenskap och just det här bekvämligheten med hyresrätten den ligger väl i tiden, det är ett bekymmersfritt boende. Jag tror att det är jättemånga som bor i bostadsrätt som inte har valt bostadsrätt bara för att det är bostadsrätt utan för att man har valt det för att man vill tjäna pengar. Det är en annan sak men boendet i sig tror jag att man hellre skulle vilja bo som våra hyresgäster gör och jag tror att det är framtiden.

Anders: Sen tänker jag också litegrann att vi behöver kanske bli ännu bättre på att bygga bostäder som faktiskt folk har möjlighet att efterfråga som faktiskt folk vill bo i, att vi behöver bli bättre på att anpassa utbuden efter behoven tänker jag.

Beatrice: Och sen tror jag också att om man skulle spana in i framtiden så ser vi väl att Stockholm är översvämmat om vi inte liksom gör någonting ganska radikalt och där kommer vi säkert inte kunna föreställa oss de förändringar som vi kommer kunna göra de närmsta åren för det vi kan se är ju att vi börjar räkna på vår miljöpåverkan. Vi gör livscykelanalyser, vi går också över till att mer och mer räkna företags påverkan i reda pengar så att vi kan se vilken positiv, vilket positivt eller negativt avtryck gör det här företaget på planeten och det tror jag däremot kommer styra konsumtion i framtiden absolut, att vi har en ny generation med medvetna konsumenter som kommer göra val efter hur företag lever upp till sina hållbara värderingar eller inte

Fritte: Mm, vi träffas här om 40 år igen och ser om vi fick rätt. Anette Sand, Anders Hallberg, Beatrice Nordling, tack för att ni var med i Stockholm växer.

Alla: Tack!

Uppdaterad