Uppgrävd mark vid vattenledningar där en person arbetar

13. Staden under ytan

Vad finns egentligen där under ytan, och hur gör man när man planerar för och bygger nya ledningar i en stad där ytan är begränsad? Hur stora är infrastruktursatsningarna för att säkra dricksvattnet och vad är utmaningarna med dessa typer av projekt?

I det här avsnittet träffar vi

  • Programchefen för Stockholms vattenutbyggnad, SVOA

  • Programledaren för ledningsnät, SVOA

  • Enhetschefen för byggprojektledning, exploateringskontoret

Lyssna in på ett samtal kring för att lära dig vad som finns under marken, möjligheterna och utmaningarna med samordning av ledningarna, och arbetet med anläggningar för att säkra stadens dricksvatten i framtiden.

Textversion

Fritte: Stockholm växer så det knakar. Vi måste få plats med allt som behövs för att skapa en stad där vi trivs. Men hur går det egentligen till? I podden Stockholm växer pratar jag, Fritte Fritzon med experter från Stockholms stad om frågor som berör just dig. Idag handlar det om staden under ytan och vår framtida vattenproduktion. Vad finns det egentligen därunder gator och torg och hur gör man när man planerar för och bygger nya ledningar i en stad där ytan är begränsad? Hur stora är infrastruktursatsningarna för att säkra dricksvattnet, och vilka är utmaningarna med de här typerna av projekt?

Med mig i studion för att berätta om det här har jag Hans Gillsbro, programchef för Stockholms vattenutbyggnad, Anna-Maria Harbom, programledare ledningsnät, båda från Stockholm Vatten och Avfall, samt Katarina Kronheffer, enhetschef för byggprojektledarenheten på exploateringskontoret. Varmt välkomna!

Fritte: Hörni, under Stockholms gator och hus så finns ju en hel värld av infrastruktur, men hur började allting egentligen? Jag tänkte att vi skulle få en liten historisk resumé:

Artonhundratalets Stockholm är en smutsig plats och det hänger en kraftig stank över staden. Folk slänger hushållsavfall och latrin rakt ut på gatan eller ner i vattnet. Latrin samlas även upp i grävda gropar där bönderna hämtar upp den för att sprida på sina åkrar. 1834 inträffar den första och svåraste koleraepidemin i Stockholm. Sommaren är torr, brunnarna sinar och vatten till matlagning får hämtas i sjön. Allmänna pumpar sätts upp vid stränderna, men i flera fall ligger platserna nära avloppsdiken och latriner. Att vattenkvaliteten är dålig framförs från flera håll, men man gör ingen koppling mellan orent vatten och smittan som sprids i staden. Eftersom kunskapen om bakterier ännu är så gott som okänd. Koleran tar nästan var 20:e stockholmares liv.

Men redan kring artonhundratalets mitt börjar man uppmärksamma att vattenförsörjning, hygien och hälsa hör ihop. Staden influeras av utvecklingen i England där man framgångsrikt utvecklat vattenledningstekniken. Stockholms första vattenverk, med huvudledning från Årstaviken, invigs 1861 och nu kan stockholmarna att hämta kommunalt renat dricksvatten från offentliga vattenkranar anslutna till det tre mil långa ledningsnätet i Stockholm. Tillgången till vatten har också andra fördelar. Staden har levt till skräck för stora eldsvådor och frågan är inte om, utan när nästa brand ska komma. Nu kan ett organiserat brandförsvar använda de nya vattenledningarna för att släcka och begränsa bränderna.

Idag har Stockholm två vattenverk: Norsborgs som invigdes 1904, och Lovö vattenverk som invigdes 1933. Det började med vattnet, men allt eftersom staden utvecklas görs även etableringar och uppdateringar av andra delar av stadens osynliga infrastruktur. Detta får vi höra mer om i dagens avsnitt.

Fritte: Ja, hörni, idag sägs det ju att Stockholms dricksvatten är ett av världens bästa. Stämmer det?Hans: Ja, det gör det, men vi har ju ett alldeles utmärkt dricksvatten i Stockholm, och har haft det i många år. Det tänkte vi att vi skulle ha även i framtiden.

Fritte: Just det, jämförs vattnet på något sätt när det gäller både vattenkvalitet tekniskt och liksom drickbarhet? Finns det några vatten-connoisseurer?

Hans: Ja, det finns ju faktiskt. Vi har en branschförening som heter Svenskt Vatten och de har ju en tävling typ en gång om året där de olika kommunerna får tävla med sitt dricksvatten.

Anna-Maria: Där vi har landställe i Gusum, där står en skylt. Jag tror att det stått från början ”Sveriges godaste vatten”, men hur står det ”Sveriges näst godaste vatten”.

Fritte: Och Stockholm, hur hamnar ni på de här listorna?

Hans: Jag tror faktiskt inte att vi brukar ställa upp.

Fritte: Okej? Ni är för bra för att tävla?

Hans: Ja, vi sitter väl med i panelen skulle jag tro.

Fritte: Vi ska ju prata om det som ligger under ytan idag. Inte bara vattenledningarna. Katarina, du som jobbar på exploateringskontoret. Hur mycket ledningar är det egentligen som ligger där nere?

Katarina: Det är väldigt mycket ledningar, eller snarare det är väldigt mycket underjordiska anläggningar som ligger. En stad byggs ju inte bara ovanifrån och till markytan, utan det här ska ju funka, det ska kopplas ihop. Så man får väl skilja på de stora infrastrukturanläggningarna som är tunnlar, tunnelbana och mycket annat som krävs och sedan då själva försörjningen till bostäderna och husen. Där är det ju den vanliga ledningar som just VA, det är ju fjärrvärme. Alla vill duscha varmt. Fiber och el. Det är väl liksom de som ligger grundast. Man använder ju även under marken i skikt, men det är väldigt mycket under marken som samsas om utrymmet.

Fritte: Finns det några ledningar som du tror att gemene man inte känner till, alltså det här ska också få plats?

Katarina: Jag tror snarare att de inte känner till hur stora eller liksom hur de ligger. För man sätter på kranen och då kommer vattnet och det tycker alla är fantastiskt. Man sätter på sina elapparater och då funkar de och fjärrvärme också. Men alla har ju sin speciella teknik och sina speciella förutsättningar som de måste ligga under och just det är väldigt utrymmeskrävande. Men sen också, stan förändras, förutsättningarna förändras. Det är väldigt mycket mer sopsug nu som folk kanske inte vet. De flesta slänger sopor i ett sopkärl, men nu kan man ju slänga ner i en ledning så att det sugs bort.

Fritte: Men Hans och Anna-Maria, ni ska genomföra en stor och omfattande satsning på ny infrastruktur för dricksvattnet i Stockholm. Berätta, vad är det ni ska göra egentligen?

Hans: Om jag skulle börja så handlar det ju i grund och botten om att Stockholm och Stockholmsregionen växer och förutom då bostäder som Katarina varit inne på så behöver vi ju dricksvatten också till alla nya stockholmare. Vi tar ju vårt dricksvatten från Mälaren och Mälaren kommer att räcka till, det är ju inga bekymmer, men däremot så har våra anläggningar vuxit ur sin kostym. Vi måste bygga nya vattenverk, nya huvudvattenledningar eller motorvägar för vårt vattennät. Och även en del nya vattentorn faktiskt.

Fritte: Okej! För många stockholmare vet kanske inte riktigt vad som gör att vattnet blir dricksvatten. Anna-Maria, jag kan inte du berätta lite om processen från Mälaren till kran?Anna-Maria: Som sagt ja, vi använder ju sjövatten och det behöver ju genomgå flera reningssteg innan det blir drickbart, så det är ju både filtersteg och UV-ljus som dödar dem minsta och skadliga partiklar innan vi vågar släppa ut det på utekran.

Fritte: Men vad skulle hända om jag drack Mälar-vatten direkt? Skulle jag bli sjuk då?

Anna-Maria: Det skulle säkert gå alldeles utmärkt.

Fritte: Men ni vill gärna leverera ännu bättre vatten?

Anna-Maria: Ja, vi har högre krav på oss än sa. Det är ju kanske vårt viktigaste livsmedel och det lyder under den typen av lagstiftning.

Fritte: Det nämndes ju den här historiska inledningen att ni har ju två vattenverk då, på Lovön och i Norsborg, det är där de här filtren och den här UV-belysningen sker. Sen så skickas det ut i ett ledningsnät då och till vattentornen och de är ju förbundna med varandra som jag förstått?

Hans: Ja, precis. Det är ju liksom som ett sammankopplat system. Vattentornen blir ju som kommunicerande kärl och vi använder ju olika mycket vatten under dygnet. Framför allt är det ju på morgonen och på eftermiddagen och kvällen när vi kommer hem. Då är vattenförbrukningen stor. Men vattenverken de kan inte hålla på liksom att anpassa sig över dygnet, så på natten och mitt på dagen när vi inte använder så mycket vatten så fyller vi på vattentornen. Så när vi behöver mer vatten så tar vi från reserverna i vattentornen så att de sjunker undan lite.

Fritte: Den här är kanske självklarhet för folk som är naturvetare, men det är ju så att man pumpar upp vattnet i vattentornet och sen är det liksom höjden där vattenreservoaren ligger som gör att vattnet på ett naturligt sätt att liksom trycks ner till våra hushåll?

Hans: Ja, precis. Och vi behöver ju trycket för är så att du ska få ut vatten ur kranen, men trycket styr ju också våra tvättmaskiner och diskmaskiner och blandarna i duschen så att vi behöver ett visst tryck i ledningssystemet för att det ska funka.

Fritte: Är det så att ju högre vattentornet ligger desto mer sprutt blir i kranen?

Hans: Ja, i princip är det så, men det får inte bli för mycket sprutt heller, för då får för vi andra bekymmer.

Fritte: Jag kan tänka mig det. ”Lagom sprutt i kranen” kan era nya tagline kanske? Det är inte bara dricksvatten, det är ju också möjligheten att spola i toaletten. Det är tända lampan, kolla Netflix, duscha, varmt och länge som vi varit inne på. Katarina, i vilken ände börjar man egentligen för att göra det här till vardag för stockholmarna? Hur samordnas det?

Katarina: Vad är hönan och vad är ägget? Är det den växande staden som kräver infrastruktur eller är det att man har en infrastruktur och kan bygga en stad? Man börjar ju någonstans med de viktigaste mänskliga behoven och sedan bygger man på. Som sagt, el hade vi inte förut och nu har vi ledningar överallt. Fjärrvärme fanns inte förut. Nu har vi fjärrvärme med överallt. Det är ju svårt att säga var man börjar, men däremot så ser vi ju att det utvecklas hela tiden och det är det vi måste hänga med på, och dessutom så sker en förändring. Det är inte bara vi som lägger ner ledningar. Det är ju tunnelbanans utbyggnad, det är ju andra underjordiska anläggningars utbyggnad, så att jag brukar säga vi konkurrerar ju alla om samma plats.

Fritet: Just det, inte bara ovan mark utan även under. Vi fått in lite frågor från stockholmarna också och de samlar vi in på @stadsutvecklingstockholm på Facebook så håll utkik där när vi ber om frågor till kommande avsnitt. Ska vi lyssna på den första här då:

Frågeställare: Jag undrar, hur mycket vatten förbrukar en genomsnittlig invånare?

Hans: Ja, i Stockholm så säger vi hundrafyrtio liter per dygn som vi som privatpersoner gör av med, och då är det kanske 10 liter som är mat och dryck. Resten är faktiskt för hygien. Det är tvätt, städ och dusch och spola i toaletten.

Fritte: Men de här hundrafyrtio litrarna är det normalt? Är det ungefär så över hela landet? Kan man se några trender?

Hans: Alltså, det ser relativt lika ut över landet. Däremot så ser man ju en skillnad mellan villor och flerbostadshus. Vi tenderar att göra av med mer vatten när vi bor i flerbostadshus.

Fritte: För då ingår vattnet i hyran, kanske?

Hans: Precis.

Fritte: Men det är samma sak som med värme i villa? Då har man lite lägre inomhustemperatur och om barnen fryser så får de sätta på sig en fleece istället för att höja temperaturen?

Hans, Ja, eller typ.

Fritte: Det är lite intressant ur resursförbrukningsperspektiv ju. Det diskuteras internationellt också, det här med vatten. Är det någonting som vi ska betala för eller ska det ingå i att vara medborgare i en stad? Det finns ju en demokratiaspekt att vattnet är allas.

Hans: Men någonstans så måste vi ju betala för dricksvattnet, antingen via taxan eller via skattsedeln.

Fritte: Men kan inte berätta litegrann mer om hur de här transportvägarna för vattnet ser ut? Jag tänker mig att det som i vägnätet, att det finns stora vattenledningar och så finns det mindre?

Anna-Maria: Men det har du ju helt rätt i, precis som vägnätet. Det är en bra visuell bild faktiskt. Så det som ingår i det här stora jobbet för att säkra för framtida utveckling i Stockholm då, det är ju egentligen om man tänker sig en motorväg och det börjar bli lite kösituationer. Vi behöver bygga fler körfält. Så vi kommer ju lägga nya huvudvattenledningar, för att som du sa, transportera vattnet från reningen vid vattenverken till vattentornen.

Fritte: Men är det så att ni då kommer byta ut hur vattenledningarna eller kommer ni komplettera med nya?

Anna-Maria: Men det är en bra fråga. Stockholm Vatten och Avfall har ju driften av alla de här, även de ledningar som ligger där idag. De måste ju fungera också i framtiden för att det här ska hålla. Det vi bygger nu är ju komplement till det som ligger idag, alltså en utbyggnad. Det som finns och det som är i drift måste ju underhållas för att för att klara framtiden.

Hans: Så det är ju en allmän utmaning här, för vi inledde ju med att säga att vi ju har försörjt Stockholm i hundrasextio år. Och det innebär ju att även om det har skett en utbyggnad och en ombyggnad under årens lopp så har vi ju gamla grejer som ligger i backen som parallellt med det här utbyggnadsprojektet behöver bytas ut. Så det är ju litegrann här som när när vi bygger om trafikplatsen vid Norrtull, att vi ska bygga det nya och samtidigt ska det gamla funka. Det blir mycket provisorier och mycket omläggningar och mycket stök på det viset.

Anna-Maria: När jag funderade på det här som Katarina pratar om, om vad som vad som är hönan och ägget. Vår planering från Stockholm Vatten och Avfall, det är ju att möta att Stockholm växer. Vi bygger ju för att klara det Stockholm vi siktar på 2050 med 2,2 miljoner invånare. Det är ju ändå att vara lite före, för vi vill inte att stockholmarna ska behöva uppleva vattenbrist på vägen dit. Vi planerar för framtiden.

Fritte: Och visst var det så att Stockholm hade en väldigt storskalig, offensiv politik med vattenutbyggnad fram till 60/70-talet och sen skedde en avmattning och det har inte investerats så mycket de senaste 40-50 åren eller?

Hans: Ja, det stämmer ju. Man byggde ju ut hela dricksvattensystemet fram till 60/70-talen och det gjorde man ju dels på grund av att vattenförbrukningen per person ökade kraftigt, och man trodde att den skulle öka ännu mer. Sen kom ju oljekrisen -73, som en del av oss kommer ihåg varje fall, vilket fick till följd att man började att titta på och komma på mer energibesparande åtgärder på olika sätt och vis. Det blev ju bland annat snålare diskmaskiner, snålare tvättmaskiner. Man kom in på snålspolande toaletter och så vidare. Det innebar att sakta men säkert så började vi använda mindre och mindre vatten. Vi har levt på de här investeringarna som vi gjorde på 60- och 70-talet i 50 år. Men nu har befolkningsutvecklingen kommit i kapp oss, så nu är det dags att ta nästa steg.

Fritte: De här vattentornen vi pratar om tidigare, vad kommer hända med dem?

Hans: De kommer att vara kvar. För det första säger de alla i behov av renovering, de är ju rätt gamla de har också, så vi ser över dem och moderniserar dem, både utvändigt och invändigt. Sen behöver vi bygga om några stycken av dem. De behöver bli större för vi behöver magasinera mer vatten som vi var inne på, och vissa av dem behöver bli högre också för att vi ska klara det här trycket som vi pratar om så att vi får sprutt i kranen.

Fritte: Att bygga ut vattennätet på det här sättet, det låter både svårt och omfattande. Vad är egentligen de största utmaningarna, skulle ni säga?

Katarina: Alltså, när vi pratar om huvudvattenledningsnätet så är det inga små ledningar. Det är faktiskt enormt stora ledningar. De är i höjd ungefär som en normalstor tioåring, så det som ska ner tar ju otroligt mycket plats i backen. Dessutom så krävs det ju större ytor än så när man väl lägger ner det. Det är som det vi var inne på tidigare, det är som att bygga ett nytt körfält på en motorväg. Det är utrymmeskrävande. Det är just utrymmet framför allt skulle jag säga, som först poppar upp i huvudet.

Fritte: Och då är det en massa olika markägare man ska ta hänsyn till, även om kommunen kanske äger det mesta marken, och sedan en massa olika särintressen. Det kan vara, vi ska genom ett naturreservat kanske?

Hans: Ja, vi har ju naturreservat. Vi måste ju passera vårt världsarv Drottningholm som är ju en utmaning i sig kan man ju säga. Och vi ska ju passera sund och andra sjövägar och där måste vi ta hänsyn till båttrafik och andra intressen. Sen har vi då, förutom att det är stort och tar plats så, vi pratade om vattentornen här innan, att vi har ju ett uppbyggt system med vattentorn och knutpunkter och annat, så vi måste ju nå vissa platser rent geografiskt, så vi är ju rätt så styrda också var vi kan bygga.

Fritte: Som om inte det vore nog Katarina, så ska ju allt annat också då både byggas och underhållas, alla ledningar i hela staden. Vem är det som har totalbilden över vilka ledningar som finns och var de är placerade någonstans?

Katarina: Ja, just totalkollen tror jag ingen riktigt har. Det finns inget sådant skikt. Det är ju en liten hjärtefråga hos mig att driva på stadens undersiktsplanering. Jag brukar ju säga så att precis som varje kommun har ett krav på sig att ha en översiktsplan så tycker jag att det borde finnas ett sådant krav att man har en undersiktsplanering. För det handlar ju om så mycket mer än bara att allting ska funka, utan det är ju som Anna-Maria var inne på, vi konkurrerar ju alla om samma yta och vissa saker är självklara. Jag menar, ska stan växa måste man ha vatten, men man vill ju även ha grönytor, man vill ju även ha busshållplatser så att bussen stannar. Alltså, allt kräver en fysisk plats. Till slut så blir det ju liksom mindre och mindre av den platsen, och vad kan man pruta på? Just att bara ha den här bilden klar för sig, vad som ska ligga ovanför mark och vad som ska ligga under eller som kan ligga under mark. Tiderna förändras. Jag menar förr i tiden så hade man ju vatten ovanför mark i akvedukter. Nu ligger ju allting under. Och även stora elledningar hängde ju på stolpar. Nu ska allting ner i backen. Finns det andra funktioner som skulle kunna åka ner så att vi frigör mer yta ovanför marken. Det handlar ju om så mycket sådant i den här samordningsfrågan. I stan har vi ju en väldigt stark ambition nu att bygga mycket på kort sikt och då kör man ju mycket per projekt. Man ser till att det funkar och då ska man få till vatten och avlopp och el och allting, men då tittar man ju liksom bara på det projektet och kanske inte zoomar ut tillräckligt.

Fritte: Men jag tänker rent praktiskt, om man då ska jag gräva ner en ny ledning någonstans, t ex att man ska göra en ny fiberledning, hur vet man då vad som finns där under marken där man själv ska gräva?

Katarina: Ja, i Stockholm stad har ju faktiskt fördelen att vi har flera olika plattformar. En av dem är att man köper någonting som vi kallar för samlingskarta, där man får se ett utsnitt. Vad finns det under backen? Och då är det ju en funktion på trafikkontoret som kollar av med ledningsägarna, men då får man ju se det här lilla utsnittet, det är en produkt man köper. Sen har vi två plattformar som heter gsp och gatuarbete web där alla ledningsägare kan lägga in sina planerade projekt så att man kan titta på varandras ambitioner och intentioner. Men alla är inte med, allting får inte visas. För det ska man ju också ha klart för sig det, förutom att det här är stort och viktigt så har vi ju även en stark säkerhetsaspekt kopplat till det. Allt får ju inte visas. Dels så har Stockholm Vatten och Avfall har ju livsmedelsproduktion och den lagstiftningen också förhålla sig till och vi har ju även en väldigt stark säkerhetslagstiftning att förhålla oss till.

Fritte: Men det har man ju sett i superhjältefilmer att det är någon som lägger ner något pulver i dricksvattenförsörjningen och så det blir någon konstig mutation på befolkningen i hela New York, så att det förstår man ju alltså på något plan att det är viktigt att det finns en säkerhet kring det här.

Katarina: Men sen också som sagt alltså vi kämpar lite i fördolda vi som jobbar med undermarkfrågor, det som syns inte det finns inte, det bara funkar. Det är så få gånger i Stockholm som det inte funkar så man förstår inte vilken apparat som krävs.

Fritte: Men då måste man ändå ge en applåd till vattenförsörjningen för att jag menar vattnet kommer ju alltid. Jag har liksom aldrig varit med om att vattnet, jo, någon enstaka gång kanske...

Hans: Det är tur det för alla som har varit utan vatten inser ju att efter bara några timmar så börjar det bli riktigt jobbigt.

Fritte: Verkligen. Det här med att planera för en utbyggnad av ett vattenledningssystem på det här sättet, hur mycket tillstånd krävs då? Hur regleras det här av olika myndigheter?

Hans: Det är bra att du tar upp den aspekten, för det är ju klart att det som är mest påtagligt är ju komma fram rent fysiskt och geografiskt, men en stor uppgift för oss handlar om att säkra alla tillstånd som vi kommer att behöva. Det handlar om allt ifrån att vi behöver tillstånd från Länsstyrelsen att ta ut mer vatten ur Mälaren. Även om vi har sagt att Mälaren räcker till så måste vi ha tillstånd för de nya vattenuttagen. Vi var inne på att vi har naturreservat och vi har världsarv och de här frågorna är ju liksom självklara och viktiga naturligtvis, ur inte minst en samhälles- och demokratisynvinkel.

Fritte: Men hur kommer stockholmarna lägga märke till den här stora utbyggnaden av vattennätet?

Hans: Ja, jag tänkte nog passa den frågan till Anna-Maria. Det är klart att vi bygger nya vattenverk och vi bygger om och bygger nya vattentorn, och det kommer ju påverka stadsbilden en del eller i varje fall landsbygdsbilden. Men den stora inverkan tror jag kommer bli kring det som inte syns, det vill säga ledningsnätutbyggnaden eller hur, Anna-Maria?

Anna-Maria: Ja, men så är det ju och så är det ju med all sådan här infrastruktur. Vi har varit inne på tunnelbanan, vi har varit inne på att jämföra oss med stora vägnät. Jag tycker väl kanske att den fördel vi har är ju att vi inte kommer påverka vattenproduktion medan vi bygger. Alltså att även om vi bygger ett nytt körfält så kommer vi inte behöva göra stora trafikavstängningar om jag gör den jämförelsen då. Men det är klart att när vi gör gropar i marken och kanske bussen måste vänta på en passerande bil och så vidare, så kommer det ju märkas ute i gatumiljön. Vi hoppas ju såklart på förståelse och kanske det här är ett led i det, att man är medveten om att man genom att förstå varför vi bygger också kan se att Stockholm växer och att man är en del av en utvecklande region och så.

Fritte: Med tanke på allt som händer med Slussen och andra ombyggnadsprojekt så tror jag att stockholmarna har ganska så bra tålamod med att staden byggs om och till hela tiden. Vattenverksfrågan då? Förutom Lovön och Norsborg, kommer det att byggas några nya vattenverk eller kommer de att byggas till och byggas om?

Hans: Det är både och. Vi håller faktiskt för närvarande på och lägger sista handen vid ett arbete som går ut på att bestämma oss för var vi ska lägga det nya vattenverket. Vi kommer att behöva bygga ett nytt vattenverk och antingen så lägger vi det vid något av de befintliga verken eller så möjligen på något nytt ställe.

Fritte: Så blir det som Ringhals 1 och 2 så blir det som Norsborg 1 och 2?

Hans: Ja, det är faktiskt redan så idag, Norsborg 1 och 2. Det är som två parallella verk.

Fritte: Jag var ganska nära sanningen?

Hans: Ja, faktiskt.

Fritte: Vi har ju fått in en till lyssnarfråga som kanske du kan svara på, Katrina?

Lyssnarfråga: Vi bygger ju staden på höjden, men hur djup kan en stad bli? Kommer vi fortsätta gräva oss djupare?

Katarina: Rolig fråga! Ja, vad ska man svara på det här? Man kan väl gräva hur djupt som helst tänker jag. Frågan är hur djupt vill man gräva? Jag menar, gruvindustrin har ju visat att det går, det går ju hamna långt ner. Det finns faktiskt ett hotellrum i Sala silvergruva, men vill man bo i hotell under marken? Tja, det är en är en annan fråga. Jag tror tekniskt sett har vi ju all möjlighet i världen att bygga en stad under staden, och det har ju flera städer i världen visat. I Stockholm kanske det är mer en fråga om vad vill man ha under marken? Vill man gå i gallerier under marken? Vill man ha idrottshallar under marken? Ja, men då kan vi ju säkert säkerställa att det skulle kunna vara möjligt. Sen har vi ju alltid ja, den tråkiga baksidan på myntet, någon måste ju kunna betala för det här. Finns det en investering och göra som sedan ger utslag? Men tekniskt sett kan man ju bygga.

Anna-Maria: Tunnelbanan utmanar ju lite numera, med väldigt djupa stationer där man åker hissar och ja.

Fritte: Just det, nya blå linjen genom Södermalm bland annat.

Katarina: Och även kanske placera lite affärer, lite saker på vägen så att det inte bara är en tunnelbana. Men jag tror att det krävs ju en ganska stor förändring i hur man ser på under marken. Vad vill jag göra under marken? Att åka tunnelbana det tror jag ja, det vill jag göra, men vad mer skulle man vilja göra under marken?

Fritte: Men nu är det ju så att det känns ju på ett sätt lite gammaldags med alla de här ledningarna under marken. Det är så att man gräver upp jord och sen slänger man i ledningen så fyller man på med jord och är det någonting fel med ledningen så då får man gräva upp igen och så öppna upp och sen se vad som är fel.

Anna-Maria: Ja, men jag kan ju från Stockholm Vatten och Avfalls sida, så har vi alla möjliga typer av lösningar. Dels har vi absolut kulvertar och tunnellösningar. Sen finns det ju faktiskt sätt att lägga ner traditionella rör även utan att gräva upp gatan i större omfattning också med trycka under till exempel. Det är kanske framförallt det är aktuellt när man ska under hårt trafikerade vägar eller den typen av saker.

Fritta: Du får gärna berätta mer om det här med liksom att trycka. Är det att man öppnar på en sida så bara och så matar man in med rör helt enkelt?

Anna-Maria: Ja, men precis och det beror ju såklart på varför material, men då får du ju liksom gräva dig fram eller borra dig fram i det material som du ska igenom. Då räcker det ju om man uttrycker sig så med en grop på ena sidan och en grupp på andra sidan, ett ställe där du börjar och ett ställe där du tar emot och det. Det kan ju vara behändigt.

Hans: Ja, när det det funkar.

Fritte: Hur mycket mer vatten är det tänkt att stockholmarna ska få i framtiden?

Hans: Vi pratar ju om en produktionsökning på 40%, så det är ju rätt mycket vatten. När vi är klara så kommer vi kommer vi producera drygt 600 000 kubikmeter per dygn. Det kanske inte säger så mycket, men om jämför med Globen som är på 600 000 kubikmeter så är det drygt en Globen om dagen som vi ska producera och som folk gör av med.

Fritte: Wow! Och den här produktionsökningen på 40%, bygger det på någon slags strategisk planering eller som ni själva gör eller?

Hans: Ja, alltså i grunden som bygger ju på den strategiska planeringen som region Stockholm gör. Man gör ju en så kallad regional utvecklingsplan för Stockholms län som populärt förkortas RUFS. Det gör man ungefär var vart åttonde år. Den bygger på ja, alla Stockholms kommuners planering sammanställer man och så lägger man ett regionalt perspektiv på det hela. Man kan säga att det är ju den utvecklingsplanen som styr planeringen i hela Stockholms län.

Fritte: Just det, men arbetar ni inom Stockholm Vatten och Avfall och som jag försöker få stockholmarna att förbruka mindre vatten?

Hans: Jag skulle väl säga att hittills så har ju Stockholm Vatten och Avfall huvudsakligen riktat sitt budskap på avloppssidan. Det har ni säkert sett alla de här affischerna och annonskampanjer som har varit under årens lopp, att man inte ska slänga ner topp så och näsdukar och så vidare. Fokus har ju väldigt mycket handlat om ett bättre avloppsvatten för att rädda Östersjön helt enkelt. Vi har inte traditionellt sett haft så mycket fokus på dricksvattnet, bland annat för att det har ju liksom fungerat bra i alla år och det har inte funnits något större behov av att spara på vattnet. Däremot nu på senare tid så har vi ju klimatförändringar, vi har miljöpåverkan, CO2-avtrycket som vi kan ladda för. Och det är klart att det är en mindre vattenförbrukning innebär ju också att vi kanske kan behöver investera lite mindre så det finns ju en ekonomisk aspekt.

Fritte: Hörni, sker det något innovationsarbete inom den här branschen då? Jag tänker på nya sätt att lägga ledningar har vi varit inne på lite grann, men nya sätt att övervaka eller styra systemen på oavsett om det är vattenledningar eller andra ledningar?

Katarina: Men jag kan ju koppla på det här med nya sätt och lägga ledningar, lite som du var inne på, det här med kulvert. Det är ju en jättebra idé, men allt har ju plus och minus. Vissa städer har ju faktiskt testat. Men jag kan tänka mig att den stora utmaningen i Stockholm är ju att det är en alltså en tätbebyggd stad. Även en kulvert kräver en otroligt stor yta som man ska klämma ner och sen låter det så enkelt att allting ligger, men någonstans måste man ju komma in i kulverten och alla serviser och allting. Det blir ju aldrig liksom att det bara ligger och så kan man hantera allting från en kulvertsituation. Men absolut att man skulle kunna se över hur man kan samordna sig bättre. Just nu är det ju väldigt mycket en arbetsmiljö som också styr. Jag menar alla de här ledningslagren har ju sina förutsättningar. El till exempel, det är ju ganska farligt att jobba nära elledningar så där måste man ju ha säkerhetsavstånd och den personalen som åker ut måste ju veta vad de ska hitta i backen. Samma sak vatten. Jag menar där är livsmedelsproduktion, man har ett stort ansvar och just även vatten och avlopp ska ju inte någonsin kunna blandas för då blir det ju inte bra.

Fritte: Hur ofta grävs det sönder ledningar då?

Katarina: Ja, det var ju inne på stackars fibern då. Jag säger stackarn för dom ligger ju ganska grundligt så att det är lätt att komma åt. Det är inte bara stan som gräver, även privatpersoner gräver, och fibern är den första som ryker. Sedan hamnar man ju längre ner så att gräva av en vattenledning, då ska du verkligen ha otur alltså. Det är när man gör kanske är lite större byggen. Men det är just de här som ligger grunt som ligger pyrt till. Även elen. De ligger också pyrt till om man inte har tagit ut den här samlingskartan. Det är därför det är inte så att fibrerna alltid är usla, utan det är ju den lättaste att faktiskt gräva av.

Fritte: Ja, men vi får väl kanske vara glad att det är mer fibrer som ryker och inte vattnet. Om vi tittar på Maslows gamla behovstrappa så det kan vara vatten kommer lite före att man kan då streama den senaste serien.

Anna-Maria: Det här ändras ju också det behovet.

Fritte: Frågar man en tonåring får man ett annat svar, då kan klara sig utan vatten i 4 veckor men inte utan Tiktok. Om vi blickar framåt då, vad är det för ett vatten som kommer ur det stockholmarnas vattenkranar om 30 år?

Hans: Ja, det är i stort sett samma vatten som vi får idag. Det handlar väl mer om att vi i skölvattnet på klimatförändringarna så ser vi att Mälaren kommer att förändra sig till både sammansättning och temperatur. Det är väl den typen av frågor som vi behöver ta höjd för och ordna med så att vattnet ut i kranen ska vara desamma.

Fritte: Men om temperaturen i Mälaren höjs då kan det innebära nya alger och mikroorganismer som ni måste ta höjd för helt enkelt?

Hans: Yes, det är precis så.

Fritte: Sitter det några futurister hos er eller någon slags forskningsavdelning och funderar över de här frågorna eller?

Hans: Ja, det gör det ju. Det finns ju alltid så att säga framtidsspaning och det finns ju mycket kontakter inom branschen även utanför. Sen har vi på senare tid också tagit in AI-folk som jobbar med artificiell intelligens. Det är att vi på olika sätt analyserar all data vi har och gör olika typer liksom av simuleringar för att för att kunna se var kommer vi sannolikt att få bekymmer i framtiden och så går vi in och fixar de bekymren i förväg.

Anna-Maria: Men annars är väl de här framtidsbanorna i vår bransch mest kallade ingenjörer tror jag.

Fritte: Det är bra, Katarina, är inom det som du jobbar med då, när det gäller andra ledningsgrupper? För 30 år sedan visste vi kanske inte att det skulle komma fiber och vi visste inte att det skulle finnas som heter fjärrkyla. Kan du se helt nya behov som också ska grävas ner eller?

Katarina: Det vi ser nu är ju att nu för tiden är det inte bara hushållen som ska kopplas på. Det var det inte förut heller, men till exempel fiber, nu ska varenda busshållplats och varenda skylt ha fiber. Vi ska ha elladdstolpar för alla elbilar och vi har ju de här sparkcyklarna. Utvecklingen som sker i samhället påverkar ju även infrastrukturen.

Fritte: Staden blir alltmer sammankopplad och alltmer komplex och då är det ju tur att sådana som ni som jobbar med de här frågorna försöker lösa det - inte bara idag utan även i framtiden. Tack Hans Gillsbro, Anna-Maria Harbom och Katarina Katarina Kronheffer här för att ni var med i Stockholm växer! Stockholm Växer är en podcast producerad för Stockholms stad av Blandade Budskap och Prime. Jag heter Fritte Fritzon och du hör alla avsnitten, inklusive säsong ett, om du söker på Stockholm växer i din poddspelare. Tack för att ni har lyssnat.

Uppdaterad